Sydafrika 2008 Resedagbok del 2 Agulhas - Johannesburg

 

 

 

Droppstensgrottor och kungsfiskare

 

Måndag den 10 november

Knysna

 

Garden Route har fått oss att stanna upp och dra ner tempot högst betydligt. Vi har det mycket bra och bara njuter av allt som Regnbågslandet har att erbjuda. Vi bor alltid bra, äter mycket gott, både hemlagat och ute, och möter bara trevliga människor. Vi känner oss hemma och nästan som sydafrikaner nu. När någon tackar säger vi inte "you are welcome" utan "(my) pleasure" och vi önskar inte folk "a good day" utan säger i stället "enjoy". Vi har till och med blivit duktiga på afrikaans och kan inte bara "baie dankie". Vi vet också vad det betyder när det står "ingång" ovanför en dörr och "utgång" över en annan och vi vet var vi skall ställa bilen när det står "parkering" på en skylt.

Från Hermanus tog vi oss till Agulhas, Afrikas sydspets. Där är ett vilt landskap med taggiga klippor där många fartyg gått i kvav under årens lopp. Vi fick fina vandringar längs stranden och genom fynbos uppe på höjderna.

I Witsand stannade vi fyra nätter i ett flott guest house som vi hade helt för oss själva med utsikt över sanddyner och en bukt full med valar. Utanför bränningen lekte ett stort antal valar med sina kalvar hela dagarna. Där fick vi också en visning av en strutsfarm. Ägaren visade oss sin verksamhet och berättade allt vi ville veta om strutsar och deras uppfödning. Han körde oss också runt till olika utsiktspunkter innan han lämnade oss för en vandring på ett par timmar genom en trång flodravin.

Nu är min tid ute och fortsättning följer senare.

 

 

 

Skyfall och supervågor

 

Lördag den 15 november

Jeffrey's Bay

 

Efter regn kommer solsken. När vi vaknade i morse sken solen över ett glittrande hav. Från vår fina hörnlägenhet med panoramafönster ut mot bukten kunde vi se de berömda surfvågorna, supertubes, lugnt och försiktigt rulla in mot beachen. Annat hade det varit under vintern i juli till augusti när surfare från hela världen kommer hit för att surfa i jättevågor under ett valv av fallande vatten. Men även nu när det är lugnare i "the roaring forties" bildar surfen prydliga rör när den bryter utanför stranden.

Efter att bara ha haft vackert väder sedan vi kom hit har vi nu upplevt fyra dagars regnrusk. Oss har det inte gått någon nöd på. Bilen är vattentät och vi har bott bra. I Tsitsikamma hade vi det riktigt lyxigt i ett mycket flott tre rums selfcatering för hela 600 rand natten, det dyraste boendet hittills och här i Jeffreys Bay är enkelt men snyggt, prydligt och rymligt för mindre än halva priset. Med bra böcker som drar magnetiskt och ett antal ogjorda bridgebrickor att öva på var det inte svårt att få tiden att gå. Ett bra kök för god mat med gott vin i kylen gör tillvaron helt acceptabel trots regnet. Det var värre för många andra enligt vad teven rapporterade. Många människor har omkommit, skadats eller blivit hemlösa när hus och vägar spolats bort.

Med paraply och jackor har vi ändå gett oss ut varje dag. Vädret ger ju ett ypperligt tillfälle att se vad som erbjuds i en större shopping mall. En mycket fin vandring i duggregn gjorde vi i Tsitsikamma National Park. Längs stranden dundrade vågorna i stora kaskader in mot de tätt skivade skifferklipporna och i fynbon ovanför fann vi återigen nya fåglar och växter som vi inte sett tidigare.

Förra brevet slutade i Witsand. Vår värdinna där hade mycket intressant att berätta om valarna i bukten. Bland annat fick vi reda på att de kommer dit i små flockar av högst fem djur. När kon föder fungerar en manlig val som barnmorska och tar hand om den sex meter långa kalven när den föds och för den först upp till vatten ytan för att andas och leder den sedan tillbaka till kon och visar var den kan dia. "Barnmorskan" ansvarar för kalven tills efterbörden är klar, vilket kan ta ganska lång tid. Vi har sett mycket val efter kusten och det är påtagligt att de är som andra däggdjur, inklusive oss själva, när de leker och kelar med sina ungar.

Från Witsand kom vi iväg tidigt, vilket vi tycker är mycket skönt. Klockan sex rullade vi ut på vägarna tillsammans med alla kroppsarbetande svarta på väg till sina jobb. Vid åttatiden var vi framme i Bontebok National Park där frukosten smakade gott. Den vackra antilopen bontebok var nästan utrotad när parken bildades på en annan plats 1931. Det fanns bara elva djur kvar, men nu anser man att man har lyckats rädda arten och det finns idag totalt 4 000 bontebok i den flyttade och utvidgade parken och runt om i andra parker i världen. Ett par timmar på en omväxlande vandring längs Breeda River genom grönområden karaktäriserade av hälsoväxten aloe som stod som minipalmer var höjdpunkten på dagen.

I Oudtshoorn bodde vi i en enkel stuga med självhushåll vid ett gammalt förnämt rikemanshus som gjorts om till backpackers. På dagen var vi enda gästerna och disponerade den vackra trädgården med swimmingpool helt för oss själva. Vi var glada att det fanns teve i stugan så att vi kunde följa det amerikanska presidentvalet. Jublet över Obamas seger rapporterades från hela Afrika. I Sydafrika firades segern som en symbol för Afrikas upprättade roll i världen. Som ikon för det svarta Afrika jämförs Obama i storhet med nationalsymbolen Madiba, Nelson Mandela.

Vi gjorde en heldagstur upp till Swartenberg Mountains. Först gjorde vi sällskap med en svensk grupp från Solresor in i Cango Caves. Det var de första grottorna vi sett som kan jämföras med och kanske till och med överträffa Postojnagrottorna i både storlek och skönhet. Vi fortsatte ett stycke in mot St. Albert Pass där vi hittade ett naturreservat med en vacker hike på ett par timmar upp i bergen. Utsikten, blommorna och framför allt fåglarna gav ett stort utbyte.

Igår var vi i St. Francis Port i regnet och besökte marinan för att se om våra seglarvänner på Spirit of Ecstasy, Ian och Louise Lee var tillbaka i sin hemmahamn. Hamnkaptenen kände väl till deras katamaran och kunde berätta att de fortfarande var ute på världshaven.

Idag skall vi ut till St. Francis Cape med lunchkorg. Där skall finnas fina vandringsleder och badstränder. Det ser vi fram emot.

 

 

 

Kanot i Wilderness

 

Måndag den 17 november

Jeffrey's Bay

 

Solen har återigen parkerat på himlen i norr. St. Francis Cape var en fin upplevelse. Helt oväntat stötte vi på en räddningsstation för oljeskadade pingviner. Där fanns ett hundratal som kommer från olika platser utefter kusten. Medan deras hemmavatten saneras är de här ett tag. Sedan släpps de i vattnet här utanför och hittar själva hem. Vid en vandring längs kusten hittade vi en lugn gryta bland klipporna innanför bränningen så jag, Lars, kunde få ett efterlängtat dopp.

Nu har vi packat och skall strax åka upp till Addo National Park och hälsa på elefanterna. Vi har bokat en self catering chalet så vi kan ta det lugnt och ha hela dagen i parken i morgon.

För komplettering av dagboken vill jag berätta om Wilderness. Det är en liten badort vid en tre mil lång beach strax nedanför den större staden George. Först bodde vi på Beach House BP i en fin liten stuga med utsikt över havet. En kväll ordnade de grillning, braai. Det var roligt med god stämning och ett frossande på revbensspjäll, boerwoers och mycket annat gott och osunt. Trots den trevliga värdinnan, Annie, flyttade vi efter två dagar till en stuga med självhushåll. Det var för bökigt med lång och krånglig väg till köket på Beach House. På det nya stället trivdes vi mycket bra och stannade ytterligare fyra nätter. På söndagsförmiddagen blev vi bjudna på te av ägaren till huset.

Wilderness National Park sträcker sig längs en flod från inlandet ända ner till byn vid flodmynningen. Det blev många fina promenader och ett besök på en hantverksmarknad som inte blev helt gratis. Resultatet får vi visa när vi kommer hem. Starkaste upplevelsen var en heldagstur med kanot uppför floden och sedan en vandring på boardwalks upp till ett vattenfall när det lugna vattnet övergick i en fors.

 

 

 

Flodhäst, krokodil och sköldpadda

 

Tisdag den 2 december

Richards Bay

 

Från kusten i Jeffrey's Bay till stepp och öken i Karoo har vi åter tagit oss ner till havet och följt kusten upp till våtmarkerna i Sydafrikas nordöstra hörn.

Igår förmiddag var vi med båt på den grunda kustlagunen som sträcker sig sex mil inåt landet. Stora familjegrupper av flodhästar vältrade sig snarkande i det bruna vattnet för att vara utvilade inför nattens betande i de omgivande skogarna. Några krokodiler låg också till syns avslappnade på stranden för att plötsligt resa sig på sina krumma ben och snabbt glida ner i vattnet. Flodhästen är det djur i Sydafrika som dödar flest människor, 300 varje år. De är enormt stora med ett jättegap och kan komma upp i fyrtio kilometer i timman på kortare sträckor. Krokodilerna är heller inte helt ofarliga. De tar även större bytesdjur inklusive människor och är klockade för 70 kilometer i timman när de kommer ur vattnet.

På kvällen vid niotiden åkte vi med en safarijeep in i naturreservatet tillsammans med fem svenskar, två sydafrikaner och en fransyska. Vi körde ett par mil längs ebbstranden tills vi hittade en drygt meterlång sköldpadda som gått upp på land för att lägga ägg. Vi stod bakom den medan den först grävde en grop med baklabbarna så djupt som den kunde nå. Sedan fick vi se den pressa fram minst hundra ägg innan den fyllde igen gropen genom simmande rörelser med all fyra labbarna. Konstigt nog reagerade den inte alls på alla människor som stod runtom. Den var i trans under hela proceduren. På hemvägen åt vi medhavd buffé vid bilen och under körningen genom natten såg vi stora grupper av flodhästar och zebror längs vägen. Flodhästarna kan gå upp till två landmil från vattnet när de betar gräs under natten. Halv tre var hemma igen.

 

Under de två veckorna sedan förra resebrevet var dagarna lika fyllda av berikande upplevelser som alltid. Några korta nedslag kan vi göra.

Elefanterna i Addo National Park glömmer vi inte. Där finns ungefär 500 kapelefanter bevarade och vi stannade länge och följde några hjordar när de rörde sig intill bilen.

Bergsmassiven i Karoos ökenartade natur var en fin inramning när vi åkte runt bland antiloper och strutsar.

Vi bodde mycket fint i historiska guesthouses i Graaff-Reinet och Cradock. Det var som flytta in i ett museum med alla moderna bekvämligheter.

Många och långa strandpromenader med surfen rullande in från Indiska oceanen i Chintsa, där vi bodde i en fin liten self catering cottage med utsikt över hav och trädgård.

En mycket rolig braaikväll i Port Edward med värdfolk och fågelskådande gäster.

 

Det var ett litet urval. Fortsättning följer förhoppningsvis.

 

 

 

Cirkeln är sluten

 

Tisdag 23 den december

Göteborg

 

Vi är åter hemma och det återstår bara att berätta om den sista etappen och att sammanfatta vår resa.

 

Torsdagen den fjärde december kom vi åter in på den väg där vi startade vår resa i september efter ankomsten till Johannesburg. Vi hade alltså fullbordat en rundresa. Vi hade kommit till Krugerparken i vinterns torrperiod och nu ville vi avsluta i högsommarens grönska. Resehandböckerna avråder ofta från att besöka parken på sommaren eftersom man har svårt att se djuren när träd och buskar har löv och då det är regnperiod skall det finnas moskiter och därmed stor malariarisk. Vi beslöt oss ändå för att göra om besöket och hade förberett oss genom att skaffa malariaprofylax som vi hade börjat stoppa i oss redan före St. Lucia Wetlands eftersom det också klassas som malariaområde. Vi är glada att vi kom tillbaka för det var lika givande som i vintras. Dessutom var det förmodligen mycket liten risk för malaria. Vi såg inga moskiter. Det var bara myrorna som var lite elaka mot benen ibland. Vädret var perfekt med sol på dagen och oväder på nätterna. Det åskade och regnade ibland så vi upplevde det som om vi befann oss under ett vattenfall vid en krigsfront under kanoneld.

På Berg-en-Dal Camp längst ner i söder stannade vi i tre nätter och på Skukuza, något längre norrut, i två nätter. Dagarna var ganska långa nu på sommaren och grindarna öppnades redan klockan halv fem i det första svaga gryningsskimret. Då gled vi också ut på en tidig morgonspaning. Det är stämningsfullt när mörkret och dimmorna löses upp över vildmarken i första morgontimman. Grodorna kväker och cikadorna skickar ut sina ringsignaler medan fåglarna fullbordar symfoniorkestern. Men vi såg inte fler djur än annars. Det allmänna rådet man får är att man skall leta vilt tidigt eller sent på dagen när det är svalare men under de elva dagar vi varit där har vi inte märkt någon skillnad. Det var lika stor chans att se stora djur under middagshettan som under resten av dagen.

Nu hade djuren fått ungar och vi fick se många familjeidyller med bland annat antiloper, zebror, noshörningar, flodhästar och giraffer förutom elefanter som föder när som helst under året. Hiltrud upptäckte en leopard som låg på en gren intill vägen så nu har vi sett alla av " the big five". En lustig liten gynnare som dök upp nu på sommaren var dyngbaggen. Det är ganska stora skalbaggar som rullar mångdubbelt större bollar av elefantspillning till en skyddad plats där de lägger sina ägg inuti dyngan. De brukar vara två om varje boll och det går riktigt fort när de rullar den över vägen.

Det var inte alltid så lätt att köra på grusvägarna i regnperioden. Ett par gånger fick vi vända när bäckarna över vägen blev alltför djupa. Därför valde vi ofta de torra och breda asfaltvägarna där man faktiskt ser lika mycket vilt som på småvägarna.

Det blev en fin inramning av vår resa att börja och sluta med Krugerparken. Där fanns det mest av de stora afrikanska djuren, de som var det viktigaste skälet för att åka till denna kontinent, fast vi nu har konstaterat att där finns så oändligt mycket mer. Som en sista avskedspresent när vi lämnade parken mötte vi en lejonhanne som kom lugnt spatserande på vägen. Sedan körde vi till Middleburg till samma ställe som vid ankomsten för att förbereda inför hemfärden. Vi lät tvätta bilen in- och utvändigt och gick igenom allt vi samlat på oss under tolv veckor. Det som inte fick plats i våra packsäckar lämnade vi till personalen på vårt guest-house.

På torsdag morgon njöt vi av att gå barfota på daggvått gräs och att sitta ute och fika i sommarvärmen innan vi gav oss iväg mot flygplatsen vid elvatiden. Strax efter tolv nästa dag landade vi på Landvetter i nollgradigt regndis. Alva och Martin körde oss hem. Martin hade fyllt vårt kylskåp med det nödvändigaste så vi kunde äta lunch tillsammans. På eftermiddagen blev det glatt återseende med resten av familjen med middag i Utby. På lördag blev vi lussade av våra barnbarn. De var så fina så man bara smälter. Efter presentutdelning gick vi ner till Kungälvsgatan och tittade på våra bilder. Därmed får dessa resebrev vara avslutade. Det återstår bara en sammanfattning och lite statistik.

 

 

 

SAMMANFATTNING

 

Vi ÖVERNATTADE på 32 ställen, för det mesta i ett fristående hus. Alla hade självhushåll och nästan överallt hade vi eget kök. Det var genomgående rent och snyggt med bekväma sängar och med dusch och toalett. Normal utrustning i köket var spis, kylskåp, diskbänk, micro, vattenkokare, kokkärl, porslin och bestick. Mestadels fanns också en teve så vi kunde följa nyheterna och därigenom få en inblick i vad som händer i landet. Standarden var från mycket enkel till femstjärnig lyx. Priserna varierade från 150 till 600 rand det vill säga 120 till 500 svenska kronor. För det mesta betalade vi mellan 300 och 400 rand per natt.

 

Totalt räknar vi med att RESAN KOSTAT oss ungefär 70 000 kronor. Det fördelar sig på följande poster: Flyg 14 800, bilhyra 18 400, vaccinationer 1 700, försäkring 2 600, löpande utgifter för uppehälle, mat, bensin, vägavgifter, inträden och så vidare 42 500, övrigt 5 000. Avdrag för rörliga utgifter hemma under tre månader för bil och hushåll som vi slipper betala när vi är ute och reser 15 000.

 

Under drygt TUSEN SVENSKA LANDMIL följde vi den vänstra vägkanten genom landet. Vägarna är genomgående av hög standard och efter europeisk måttstock med mycket lite trafik. De flesta körde som vanligt fortare än vi som gärna tar det lugnt och njuter av landskapet vi passerar. Det förväntas att man går ut i vägrenen när någon kommer i kapp. Som tack får man alltid en blinkning efteråt. I många korsningar är det stoppmärke från alla håll och då följer man artighetsprincipen och kör ut i tur och ordning som man anländer. Det gäller att vara uppmärksam. Som fotgängare i en korsning med ljussignal går man över om det möjligen finns någon tid kvar på det gröna ljuset sedan sista svängande bilen passerat.

 

Det var några PRYLAR som vi var glada att vi hade med oss HEMIFRÅN. Två mobiltelefoner som inte var operatörsbundna hade vi stor nytta av. Jag köpte en alldeles utmärkt Nokia på NetOnNet för 309 kronor. Vodafone kontantkort gav oss billig "air time" så att vi kunde SMSa hem, beställa övernattningar eller helt enkelt ha som säkerhet på våra vandringar. Det var god täckning överallt. Två små lampor från IKEA med klämfästen gjorde att vi alltid kunde läsa när vi lagt oss. Belysningen var ofta dålig på rummen, särskilt vid sängarna. Liten skarp kökskniv, potatisskalare och diskborste saknas ofta i köken. De diskborstar som fanns att köpa påminde närmast om våra stålborstar. Jag uppskattade mina trätofflor eftersom man rör sig mycket mellan ute och inne. Dessutom är det praktiskt för mig som alltid kör bil barfota under våra resor. Internationellt körkort måste man också ha med sig eftersom de bara accepterar sådana som har engelsk text.

 

Andra PRYLAR köpte vi PÅ PLATS. Förutom allting för matlagningen skaffade vi bland annat kylväska, stor plåttermos och bordduk. Stearinljus och tändstickor var också bra att ha när det blev strömavbrott.

 

BÖCKER är för tunga för att rymmas i flygbagaget så dem fick vi köpa under hand. Vi läser mycket när vi reser och vi försöker alltid få tag i lokal litteratur för näst efter möten med människor är boken det bästa sättet att verkligen lära känna landet, att finna dess själ. Under färden längs sydkusten fann vi många bra bokhandlare och även ställen där vi kunde sälja det vi läst och köpa goda begagnade böcker. Nedan följer en lista på det vi läst. Reflektioner kring böckerna dyker så småningom upp på hemsidan www.ramnoe.com. Vi tyckte allt var mycket läsvärt och berikande.

 

HILTRUD HAR LÄST

Nora Roberts Angels Fall

Nadine Gordimer A World of Strangers

Sheila Walsh Stories from the River of Mercy

Praaba Moodley The Heart Knows No Colour

André Brink An Instant in the Wind

Marianne Thamm I Have a Life (Alison´s Journey)

 

LARS HAR LÄST

Nelson Mandela Long Walk to Freedom

Beverly Harper Storms over Africa

Jann Turner southern cross

John Sandford Naked Prey

Nora Roberts Angels Fall

Marianne Thamm I Have a Life (Alison´s Journey)

Praaba Moodley The Heart Knows No Colour

John Pampallis Foundations of the New South Africa

Nadine Gordimer A World of Strangers

André Brink An Instant in the Wind

J M Coetzee Disgrace

 

Som AVSLUTNING vill vi säga att vi flög hem i ödmjuk tacksamhet för att vi fått möjlighet att lära känna detta fantastiska land, regnbågsnationen som fortfarande står inför så många utmaningar. Naturen är bedövande vacker och bland alla de människor vi mött har väldigt många varit sådana som gör att man blir glad och känner sig rikare och får ny kraft. Det är en nation som bara haft demokrati i fjorton år och står inför många utmaningar. Segregationen är fortfarande stark och rasismens fula tryne sticker då och då fram ur sitt gömsle men man har redan kommit en god bit på vägen mot ett samhälle för alla invånare där utbildning finns för alla och där alla kan få del landets välstånd. Landet är oerhört rikt på naturtillgångar och mänskliga resurser och man kan bara önska att det skall bli en fortskridande god utveckling.

 

Allra sist vill vi önska dem som läser våra brev en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR. Vi har inte hunnit skicka några julkort, men vem vet, det kanske kommer något efter helgen.

 

Tillbaka till Resedagboken

 

 

Copyright 2015 © Ramnoe

Konsult webdesign Reine Torell