Nya Zeeland 2007 Resdagbok del 2

Wellington - Auckland

 

 

 

Städer och landsbygd

Tisdag den 6 februari

Napier

 

Sedan vi lämnade Stratford har vi följt Nordöns västkust ner till Wellington och sedan fortsätt upp till Napier på ostkusten. Vi bor hela tiden på backpackers och ringer och reserverar rum med ungefär en veckas framförhållning, vilket gör att vi aldrig behöver skynda oss fram för att få rum utan vi kan stanna på vägen när det passar oss.

Varje backpackers är speciellt, men överallt får vi eget rum, normalt med bäddade sängar. Det är bara på två ställen hittills som vi använt våra egna sängkläder. Det är alltid snyggt och prydligt i alla utrymmen. Köken är välutrustade med spisar, diskbänkar, mikro, brödrost, vattenkokare, porslin, bestick och olika redskap och det är aldrig några problem att samordna matlagning och disk med övriga gästers bestyr. Telefon och Internet brukar också finnas. Det är dessutom mycket givande samvaro var vi än varit. Vi har alltid trevliga människor med liknande intressen omkring oss. Värdarna är måna om att vi skall känna oss hemma och bor ofta själva i samma byggnad. Övriga gäster kommer från hela världen och är öppna och allmänintresserade och man har alltid mycket att prata om, ibland till ganska sent på kvällen.

Två gånger har vi bott på farmer. Den första riktade in sig på biffkor och den andra satsade på får. Fåren är enbart skygga och springer undan så fort de kan när vi strövar genom hagarna. Korna och tjurarna är däremot mycket nyfikna. På den första gården fanns över 600 dylika och vi kände oss ordentligt uttittade när större delen av dem kom springande från alla håll för att ställa sig runt om och bliga på oss. Mycket intressant var att se när granngården mjölkade sina kor. Man och hustru mjölkade under två timmar två gånger varje dag 450 kor. En automatisk kofösare drev korna mot en karusell som rymde 35 djur och som hela tiden gick runt. Korna gick själva på karusellen, fick sitt aggregat påsatt och backade färdigmjölkade ut efter ett varv. Samtidigt som det är mycket rationellt, som i en industri, lever korna ett bra liv när de går fritt på stora fällt. Man förstår att Nya Zealand kan konkurrera med jordbruksprodukter på världsmarknaden med stordrift och ett behagligt klimat som gör att man inte behöver några ladugårdar för djuren under vintern.

Wellington tyckte vi mycket om även om det är blåsigt och kallas för "The Windy City". Eftersom den är huvudstad har den många officiella byggnader men det finns också mycket kommersiell verksamhet som manifesteras i form av höga skyskrapor, ofta med en mycket fin arkitektur. Vi bodde på ett mycket trevligt backpackers cirka tre mil norr om Wellington, där vi var som medlemmar i familjen. Med Tranz Metro, pendeltåget, tog vi oss varje morgon under tre dagar in till centrum. Första dagen strövade vi runt i Downtown och gick bland annat på en guidad visning i parlamentet.

En heldag ägnade vi åt Te Papa Museum, ett av de finaste vi någonsin sett, med utställningar om Nya Zeelands kultur, historia och natur. I samband med lunch tittade vi på en parad med lag från hela världen som skulle delta i en cup i Rugby 7. Det var mycket festligt och spexigt. Sista dagen tog vi cable car upp till botaniska trädgården på 600 meters höjd över staden. Det blev en heldag i sol och vindstilla(!) med strålande utsikt över staden och vattnet ända till Sydön på andra sidan Cooks Straight. Den fantastiska rosenträdgården ägnade vi minst en timma.

Sedan några dagar befinner vi oss i Napier vid Hawke's Bay på ostkusten. Staden förstördes helt i en jordbävning år 1931 och är nu återuppbyggd i den art decostil som var högsta mode vid den tiden. Det är liknande bebyggelse som den vi sett i Miami Beach. Man bestämde sig för att det skulle bli det brittiska samväldets vackraste stad och resultatet blev riktigt gott. Låga stilrena fasader i ljusa färger tävlar med varandra i skönhet. Här finns dessutom, som i alla nya zeeländska städer, vackra parker, promenadvägar och vandringsleder.

 

Några reflektioner kring landet Annorlunda innan vi avslutar för idag. Vänstertrafiken har vi vant oss vid igen efter att ha kört på högersidan i närmare fyrtio år. Söder är den kalla sidan och solen står mitt på dagen i norr. Att månens faser ar de omvända mot i norr lärde vi oss redan i Brasilien. Något förvånade är vi över att kranarna för varmt och kallt vatten har omvänd placering mot i Europa.

 

Det var allt för idag. Nu skall vi fortsätta norrut och förväntar oss, som alltid här, bra vägar genom vackert, ständigt växlande landskap. Det är alltid roligt att starta en färd mot nya spännande upplevelser.

 

 

Kommentarer

 

Ulf 7 feb

Det är roligt att läsa om er resa - ni verkar ha det bra, och jag önskar er fortsatt fina upplevelser!

 

 

 

Maorier och vulkaner

 

Måndag den 19 februari

Rotorua

 

Det har gått ett par veckor sedan förra resebrevet. Sedan Napier har vi rest runt Gisborne, den nordöstra udden och kommit till Bay of Plenty och Rotorua. Med risk för att bli tjatig kan jag bara konstatera att det är lika vackert överallt på Nya Zeeland. Men vi kan också fastställa att det är omväxlande vart vi än kommer. Naturen och landskapet upprepar sig inte utan det är ständigt annorlunda vyer. Vi har följt kusten runt Gisborne och haft en bergskedja med toppar upp till 1700 meter inåt landet och en dramatisk kust med branta klippor, låga bergshyllor eller öppna sandstränder med Stilla havsdyningen dundrande in mot land. En stor del av befolkningen här är maorier och flera av de backpackers vi bott på drivs av dem. De är alla en del av det moderna samhället, men är också måna om att bevara sina egna traditioner. Fortfarande är varje dag fylld av nya upplevelser. Jag får välja ut några.

Pihi tillsammans med sonen Mamai driver ett backpackers vid Whanarua Bay som de själva byggt upp från grunden. Det ligger direkt vid vattnet och från vårt rum hade vi tio meter till badet. Kanoter lånade vi gratis och paddlade runt i den helt skyddade viken. En dag hade Pihi varit ute och fiskat med några gäster och hade med sig en hel låda snappers. På kvällen hade vi gemensam fiskbuffé. Alla gästerna bidrog med något. Vi kokade tre stora fiskar och gjorde en vitvinssås till. Ett femtontal gäster Iänsade faten och sedan satt vi tillsammans till sent på kvällen. Det var mycket stämningsfullt i den ljumma natten. En öppen brasa värmde, vågorna slog lätt mot klipporna, en moko, uggla, hoade inifrån land och Mamai spelade gitarr och sjöng. Några av oss andra bidrog också med någon hemlandston.

Nu är vi i Rotorua mitt i vulkaniskt område. Här kan man lätta sitt väder när man vill för det märks ingen skillnad. Vit rök med åtföljande stank syn här och där. Det bubblar ur gatubrunnar och ur sjudande dypölar på stranden och i skogen står rökpelare mellan träden.

Detta är ett jordens mest aktiva vulkaniska områden. Två tektoniska plattor rör sig mot varandra. På Sydön möts de och då reser sig bergen som ett alpområde. Här på Nordön går den pacifikiska in under den indoaustraliska plattan och det blir vulkanism. Vi gick en två timmars vandring i ett fantastiskt landskap med hetvattensjöar i alla färger, med svavelbubblande djupa hålor och dypölar och med stelnade glaciärer och vattenfall som bildats av kisel.

Vi var också på en helafton med maorikulter. Det var mycket professionellt genomfört utan att bli för turistiskt. Nöjda och med magen välfylld av traditionellt tillagad mat åkte vi "hem" med bussen.

 

 

 

Koromandel, konsulat, kauri

 

Onsdag den 28 februari

Hokianga Harbour

 

Det är nio dagar sedan förra resebrevet, men det är som om det gått nio veckor eftersom vi varje dag upplever så mycket och ständigt möter nya miljöer.

Från Roturua körde vi på någon timma ner till kusten och in i den för nya zeeländska förhållanden stora staden Tauranga. Vi körde direkt ut till Mount Manganui, en 250 meter hög vulkankon som ligger som en fyr längst ut på en landtunga som skyddar oceanhamnen innanför. Vi följde några vandringsleder genom det vackra naturområdet upp till toppen och beundrade utsikten ut mot Bay of Plenty och beacherna i öster på utsidan och de lugna vattnen i Tauranga Harbour och själva staden på insidan. Efteråt satte vi oss på strandbrinken och intog vår sedvanliga lunch med varma koppen, kalldryck och färdiga smörgåsar. Därefter var det dags att åka in till centrum och handla böcker. Vi vill helst ha sådant som är skrivet av nya zeeländska författare men det är kvalitetsböcker och ganska dyrt, så det blev i stället ett par lättviktare i en bokhandel. Men sedan hittade vi ett förnämligt antikvariat där vi fick några inhemska godbitar till rimligt pris, Så vi kände oss rika när vi gick därifrån.

Fyra backpackers och sex dagar senare hade vi rundat Koromandelhalvön. Det är Aucklandbornas främsta semesterparadis och pärlorna ligger tätt. Vi var på Hot Water Beach där man kan gräva sig ett varmbad i sanden som täcker en hetvattenkälla. Detta kan man bara göra vid ebb och vi var där vid flod. Men vi tog i stället ett toppenbad i kristallklart vatten vid Cathedral Cove något senare. Efter en halvtimmas vandring över en bergsrygg längs havet kom vi ner till en sandstrand mellan branta klippor. Genom en tunnel, den som kallas the Cathedral och är hög som mittskeppet i en kyrka, gick vi till stranden på andra sidan. Utanför ligger höga solitära klippöar som skulpterats av havet. Det hela är mycket effektfullt.

Resten av färden bestod av ytterligare många fina naturupplevelser på vandringsleder, vid sandstränder och i parker och trädgårdar. I staden Coromandel firade vi lördagskvällen på en sports bar med ett par gin och tonic, en maorisk trio som spelade mycket bra, en storbildsteve som visade en rugbymatch, två andra teveapparater med olika såpor, ett mycket trevligt maoriskt par från Cape Reinga och en skotsk psykolog som annars arbetade i Hannover.

Från Thames körde vi kustvägen upp till Auckland och körde vilse på trafiklederna genom storstadens oändliga förortsområden. Det tog oss en och en halv timma från stadsområdets början och in till centrum. Tre gånger fick vi hjälp i form av långa utförliga vägbeskrivningar med handritade kartor innan vi till slut kom in på kända gator. På svenska konsulatet fick vi våra nya pass och kunde sedan lätt ta oss ut på motorvägen och köra till Helensville vid sydspetsen av Kaipara Harbour. Som kompensation för den mödosamma körningen hamnade vi på ett förnämligt backpackers. Allt var högklassigt och skinande rent. På våra twin beds låg rena badhanddukar och på morgonen stod frukosten dukad utanför rummet. Innan vi körde kunde vi gotta oss en stund i husets spa.

De sista två dagarna har vi till stor del ägnat åt kauriskogen. En eftermiddag satsade vi på kaurimuseet i Matekona. Det är ytterligare ett av Nya Zeelands förnämsta museer och visar en mycket viktig del av landets historia, nämligen skogsbruket när man avverkade de stora kauriträden. När träden väl fällts och styckats skulle de transporteras till kustens sågverk och fartyg. Man dämde upp åar och bäckar för att flotta dem, man byggde spår för att köra vagnar på eller man drog stockarna på slädar dragna av upp till 25 par oxar. Idag körde vi genom reservat med kauriskog. Vi gick också på leder genom skogen. Det är oerhört imponerande att vandra genom en skog där stammarna sträcker sig tjocka som fyrtorn upp genom lövverket. Vi var framme vid Nya Zeelands två största kauriträd Tane Mahuta, Lord of the Forest och Te Matua Ngahere, Father of the Forest. Det första är 51,5 meter högt och har en omkrets av 13,8 meter.

l eftermiddag körde vi långs Hokianga Harbour, en vik som sträcker sig långt in i landet. När vi kom ur en kurva och fick se Hokianga Harbour långt nedanför oss var det så vackert att vi bara häpnade. Vid mynningen bröt bränningarna över fjordens, tröskel, på andra sidan viken lyste sanddynerna i solen långt upp utefter bergen och inåt landet, på ömse sidor om det blåa vattnet, var ett böljande alplandskap. Vi följde fjorden en bit och tog sedan en bilfärja över till nordsidan.

Nu bor vi på Tree House Backpackars i en liten stuga vid en damm med änder. Anläggningen ligger på en sluttning och är inbäddad i subtropisk grönska och består av flera stugor och ett större hus med däck på olika nivåer. Efter middagen som vi åt på en av verandorna kunde vi plocka vindruvor till efterrätt direkt från rankor som klänger på huset och träden. Dessutom åt vi olika frukter som Hiltrud plockat under träden. Nu har klockan blivit halv tolv och jag skall ta mig upp i mörkret till vår stuga och försöka smyga mig ner i sängen utan att väcka Hiltrud.

 

 

Kommentarer

 

Martin 28 feb

Det här resebrevet skulle kunna tonsättas så mycket vackra miljöer som Ni beskriver. Har Ni några foton att dela med Er av från Mount Manganui, Cathedral Cove, Kauriskogen och Hokianga Harbour?

 

 

 

 

 

 

 

 

Till resedagbok del 1

 

 

Copyright 2015 © Ramnoe

Konsult webdesign Reine Torell