Australien 2010 Resdagbok del 2 Batemans Bay - Brisbane

 

 

La Traviata

Måndag 15 februari, Emerald

Efter en tid i inlandet var det skönt att slänga sig i böljan i Batemans Bay. Visserligen brukar vi nyttja de fina poolerna som normalt finns på varje camping, men det är ändå inte detsamma som att simma fritt i havet. Australiens östkust är som ett långt pärlband av badorter. Vi valde två ställen före Sydney. Batemans Bay är ett stort fritidsområde framför allt för Canberrabor. Vi låg direkt mot beachen så det var bara att gå ner och ta sig ett dopp när man ville.

Vår andra caravan park, Tabouri Lake, ligger i ett naturreservat med mycket fågel. I de stora träden runtom var mängder av kakaduor och andra papegojor och i insjön innanför sandbanken mot havet fanns många pelikaner. Vågorna från Tasmanska sjön bröts in mot surfbeachen. Vi fann en fin vik innanför en hög klippudde för oss som inte har förmågan att stå på en bräda på en skummande våg utan hellre simmar i lugnt vatten.

Sydney var en oslagbar upplevelse. Det är en av de platserna på jorden som man redan sett otaliga bilder från. Man känner igen mycket och konstaterar varje gång att verkligheten vida överträffar det man tidigare sett.

Som alltid oroar jag mig när jag skall köra in i en storstad, men vi hade en mycket enkel väg både in och ut ur femmiljonersstaden. Det var välskyltat och vi följde en huvudled till Olympiaanläggningen. Där visste vi att det fanns en turistinformation och de gav vidare väganvisning till den caravan park som australiensare rekommenderat oss. Det är den mest centrala av Sydneys campingar, nära pendeltågsstationen med drygt en halvtimmas resa till centrum. Den ligger i ett naturreservat. En dag gick vi där längs en flod med riktig urskog på båda sidor. Där var de vanliga fåglarna, kookaburror, bell birds, skatlärkor, vilda kalkoner och många andra. Längs vattnet såg vi många draködlor. De reser en imponerande kam på huvudet och längs ryggen och de största är närmare meterlånga. Vi kunde ta kort från ungefär en meters håll.

Med ett dagskort kunde vi resa obegränsat på tåg, bussar och färjor. Långa tvåvånings pendeltåg går varje kvart. För att få ett värdigt första intryck av Sydney steg vi av på sista stationen på nordsidan av hamnen och gick längs branta gator ner till färjeläget. Harbour Bridge, som vi sett så många gånger på teve med nyårsfyrverkeri, blev vår entréport och sedan hade vi operan och centrums skyline framför oss. Görsnyggt!

Med hjälp av tåg, färjor och apostlahästarna lärde vi känna området från operan till Darling Harbour. Allt var en fin upplevelse men två höjdpunkter vill vi ändå nämna. Den första var en kväll på operan med en föreställning av La Traviata. Både själva uppsättningen på scenen och inramningen med foyéer och den stora salongen samverkade till en hellyckad kväll. Vi satt på absolut sista bänken upp mot taket, men såg och hörde ändå perfekt. Det var värt de dyra biljetterna.

Den andra höjdpunkten var när vi tog den längsta färjlinjen till Manly längst ut mot havet. Det var spännande att se hundratalet surfare på jättevågorna in mot stranden. Bakom en udde fanns en lugn vik där jag kunde löga mig i vattnet medan Hiltrud letade snäckor, utan att hitta några. En vacker strandpromenad bidrog också till njutningen.

Man blir trött av att gå på stadsgator och då var det vilsamt att komma tillbaka till vår camping i naturen. Vi kunde simma en stund i poolen eller dricka kaffe med en noisy miner (björktrastliknande fågel) som åt ur handen och en kookaburra som körde bort den andra fågeln.

Efter några dagar lämnade vi Sydney och fortsatte längs kusten norrut.

 

Ett överflöd av vatten

Fredag 19 februari, Yeppoon

Det är kvart över nio på kvällen och mörkt sedan länge. Stormbyarna skakar vårt hem och ibland smattrar regnet mot taket. Ljudet från vågorna som bryts mot stranden nedanför har svårt att nå fram genom vindbruset. Det är glest mellan tält och husvagnar på campingen, men från grannen hörs röster. Det är en tre generationers familj med en liten nyfödd som bor där i tält och campingvagn. Efter mycket kryssande genom Queensland har vi hamnat i Yeppoon strax utanför Rockhampton.

Första stopp efter Sydney var Tuncurry, tvillingstad till Forster på andra sidan bron vid inloppet till ett stort sjösystem. Därifrån minns vi alla pelikanerna som trängdes kring en fiskare när han rensade sin fångst. Vi minns också rockpoolen vid inloppet där man badade. Vi var inte beredda på suget när vågorna drog sig tillbaka så vi åkte med rakt ut, men finurligt nog hade man spänt ett nät tvärsöver viken som vi kunde hänga kvar i tills nästa våg förde oss in till stranden igen.

Längre norrut stannade vi ett par dagar i Coffs Harbour. Det blev en fin dag på stranden och ett par trevliga kvällar tillsammans med seglarvänner. Det var Miriam och Heinz Roegner från Hälsö som seglat runt jorden två gånger med sina Shenandoah. De bodde hos en som de seglade tillsammans med under sin första jordenruntsegling. Han hade mött kärleken där och blivit kvar.

Anette och Magnus hade varit i Byron Bay och blivit så förtjusta i det stället så dit skulle vi naturligtvis också. Tyvärr var allting fullbelagt så vi fick lägga oss utanför och där var inget speciellt så vi fortsatte vidare nästa dag.

Med två övernattningar på vägen körde vi cirka åttio svenska mil inåt landet till den lilla staden Roma. Ju längre vi körde ju mer glesbebyggt blev det. Till slut började det kännas som rena tätorten när det bara var fem kilometer mellan gårdarna. Vi hade alltså hamnat i "the Outback". Vår tanke var att fortsätta norrut genom inlandet, men så blev det inte.

Vi visste att det regnat mycket och att vissa vägar var översvämmade och stängda. Vårt närmaste etappmål var staden Emerald som skulle ligga mycket fint vid en stor sjö. Vi fick rapporter att vägen var öppen ända dit. Tidigt på morgonen körde vi och efter 28 mil nådde vi Rolleston. Där visade det sig att vägen mot Emerald stängts på morgonen. Strax efter Rolleston var det två fot vatten över vägen och stark ström. Vi stannade i Rolleston över natten och kunde konstatera att i en tävling om världens tråkigaste ort skulle Rolleston ha en klar medaljchans. På en förfrågan om vad man kan göra i Rolleston svarade campingägaren: Här finns absolut ingenting. Det enda vettiga är att åka härifrån till en annan plats.

Tidigt nästa morgon gick jag ut på den breda avenyn som går mellan kåkarna och ner mot bron över floden. Då stod folk från vägverket där och hade just spärrat av vägen. Nu var både vägen vi kommit och vägen mot Emerald stängda och det skulle ta minst en vecka innan de kunde öppnas igen. Campingvärden hade berättat att ibland kunde alla vägar vara spärrade i fjorton dagar i sträck. Med fasa såg vi framför oss två veckor i Rolleston med regn och stickande sandflugor som är ett plågoris här uppe. Det finns en tredje väg som går ner mot kusten. Jag hade just talat med en man som kommit på den vägen vid midnatt med stadsjeep och husvagn. Han trodde den också var stängd nu för han hade delvis kört i vatten. Vägverkets folk visste ingenting utan tycktes mest spekulera över läget. Vår campingvärd kunde dock ge besked. Han ringde till en bensinstation sju mil ner på kustvägen och där rapporterade de att vägen ännu var öppen, men att den troligen skulle stängas vid lunchtid eftersom stora flöden var på väg ner i floderna efter skyfallsregn i bergen under natten. Vi packade snabbt och gav oss iväg. Det gick bra och vi tog oss ända ner till kusten. På två ställen strömmade vattnet över vägen, men det var högst tio centimeter djupt så det var inga problem att köra igenom.

Det var med stor lättnad vi tog in på en caravan park i Rockhampton. Efter Rollestons kåkstad njöt vi att ha vår husbil på en gräsmatta bland tropiska träd och buskar och med en fin poolanläggning. Dagen efter fortsatte vi hit till Yeppoon och här har vi strövat längs stränderna och in till byn mellan regnskurarna. Det var skönt att sitta inne när det regnade och spela tärning eller kort eller läsa böcker.

Som avslutning vill vi gratulera alla som fyllt år medan vi varit ute. Flera har vi SMSat till och på Ellas födelsedag skajpade vi och gratulerade samtidigt Oliver och Magnus och Mia som också fyllde år den veckan. Här kommer listan, om någon fattas är det en ren miss: Reine, Sten, Anette, Ulrika, Hans-Georg, Tobias, Oliver, Mia, Ella och Magnus. GRATTIS till hele gängen!

För mig, Lars, är den här dagen speciell. Idag för ett år sedan kom jag in på Thorax och visste inte hur det skulle sluta. Nu vet jag att jag fick minst ett år till.

 

Kors och tvärs genom Queensland

Fredag 19 mars, Rainbow Beach

Det har gått en månad sedan förra resebrevet. Då hade vi kommit ner till kusten från Outback och låg i Yeppoon utanför Rockhampton. I små etapper fortsatte vi sedan norrut med Cairns som eventuellt mål. Vi kom så långt som till Cape Hillsborough strax norr om Mackay. Där stannade vi ett par dagar. Campingen ligger vid stranden och är en del av en nationalpark med vilda berg och vacker skog och en lång bred sandstrand. Kängururna fanns överallt. På kvällen letade de mat vid sjökanten och på dagen hade vi dem runt husbilen. Fåglar fanns i överflöd av alla de sorter. Ibis, häger, egrett, skogskalkon, olika papegojor och kookaburra var några av de vanligare. En stor och fin pool gjorde att vi kunde svalka oss efter våra vandringar och när tropiksolen blev för het mellan regnskurarna.

Här bestämde vi oss för att inte fortsätta längre norrut av olika skäl. På grund av de livsfarliga kubmaneterna var det badförbud längs hela kusten härifrån och uppåt. Det var redan så varmt att vi många gånger fick stänga in oss i husbilen med luftkonditioneringen påslagen under dagen och då ville vi inte komma ännu längre upp i tropikhettan. Dessutom regnade det så mycket att det var risk att vi kunde bli stående längs vägen. Det är den värsta regnperioden på tio år och vi hörde från folk som kom uppifrån att de fått vänta hela dagar när vägarna blev översvämmade.

Vi har alltså stannat i södra Queensland och vi har tagit det väldigt lugnt. Mellan en och tre nätter har vi stannat på varje ställe och sedan har vi kört ett par timmar till nästa. Det är lågsäsong och gott om plats överallt. På campingarna är mest australiska pensionärer och europeiska turister. Det är mycket bekvämt att resa med husbil i Australien. Det är lite trafik och omkörningsfiler med jämna mellanrum. På campingarna är platserna rymliga och man har normalt en betongplatta för bord och stolar. El, vatten och avlopp för diskvattnet finns vid bilen. Campingkök under tak finns också med bord och bänkar, teve, gasgrill, spis, micro, vattenkokare och så vidare. Vi badar inte i havet på grund av de starka bränningarna med efterföljande sug och att vattnet är brunt från de fyllda vattendragen. Däremot nyttjar vi flitigt den lejonbädd som finns på nästan varje ställe.

Landskapet är, som för det mesta i Australien, ganska odramatiskt men det är vackert överallt här i södra Queensland. Det är en mycket omväxlande natur med berg, kullar och slätter. Dalgångar med vattendrag korsar vi ständigt. Det är allt från smala bäckraviner till breda floddalar. Det är grönt och växer så det knakar i hettan och fukten. I början försökte vi identifiera träden med hjälp av en bok, men det är så många olika, och alla nya för oss, så det har vi gett upp. Vi tar bara till oss synintrycken.

Här finns några städer som man kallar för city med drygt femtio tusen invånare, men de flesta är mycket mindre och då kallas de town. Städerna är tämligen lika med låg bebyggelse och breda gator med storstadsambitioner i centrum. Det finns ändå något unikt på varje ort som man försöker bygga upp någon sorts identitet kring. Ofta är det något av de få husen som är över hundra år gamla och där någon betydelsefull person bott.

Vi har tagit det väldigt lugnt och försökt njuta av livet så mycket det går. Vi lagar all mat själva bortsett från en kycklingubåt några gånger på Subway. Maten är överlag dyrare än hemma med undantag för att vi ofta kan få väldigt fint kalv- och lammkött till rimliga priser. Vi växlar med matlagningen så att den som inte fått förmånen att tillaga maten i stället får gotta sig åt disken. Min, Lars, favoritdag för matlagning är lördag för då kan jag dona med middagen vid femtiden samtidigt som jag lyssnar på "Ring så spelar vi" på datorn. För övrigt, när vi inte är ute på olika aktiviteter, blir det mycket tid för bokläsning, kortspel, tärning och att följa svensk debatt och nyheter på Internet. Genom att vi har vår resedator med mobilt bredband kan vi också skajpa med dem därhemma genom Martin utan att det kostar något extra.

Innan vi avslutar skall jag lista några roliga saker som spontant dyker upp i minnet:

I Elliots Head vid kusten utanför Bundaberg var det ihållande skyfallsregn. Grannen riggade upp en stor presenning och en musikanläggning. Sedan spelade han Abba för oss svenskar. På kvällen samlades vi ett dussin personer under presenningen med vin, öl och tilltugg. Det blev så sing-a-long, fast vi skulle nog i stället kalla det karaoke. Det visade sig att värden var en förnämlig sångare, så det blev hög klass på underhållningen.

Vi var nere i Tin Can Bay när en delfin kom in på morgonen för att bli matad. Ibland kommer hela familjen på tre individer in. Vi stod ute i vattnet och den sam in mellan oss. Särskilt för de små barnen var det väldigt spännande när den försiktigt tog fisken ur deras händer. Jag tog kort när Hiltrud gav den fisk.

I Hervey Bay var mängder av ganska små gröna papegojor som ingen visste namnet på. De kallade dem bara för greenies. När vi höll en brödskiva i handen kom de och satte sig på oss. Rekordet var när jag hade åtta gojor på armen som slogs om att komma fram till brödskivan.

Badet på Frazer Island var det bästa vi haft på hela resan. Frazer Island är klassad som världsnaturarv och det är världens största sandö. Den är cirka tolv mil lång och två mil bred. Mitt på ön finns några sjöar med vatten som filtrerats genom sanden. Där badade vi från en bländande vit sandstrand i vatten som var så rent och klart att det sved i ögonen när det lakade ut saltet ur kroppsvätskorna.

Nu är vi i Rainbow Beach med stranden strax nedanför. Vi har varit ute på udden där det går färjor till Frazer Island och gått lite i vattnet och vi har vandrat ganska långt på den milslånga stranden nedanför höga sandstensklippor.

 

Tillbaka till resedagboken

 

 

Copyright 2015 © Ramnoe

Konsult webdesign Reine Torell