Resebrev 13 Segling 2004-2005

Salvador måndag 21 februari

Igår seglade vi över till Salvador med Martin, Anna, Elin, Alva och allt deras bagage. På kvällen åt vi en god middag i Pelourinho och sedan tog vi taxi till flygplatsen. Efter en dryg månad tillsammans kändes det vemodigt när vi vinkade av dem vid midnatt.

 

Nu planerar vi för segling norrut vilket inte är så lätt. Upp till Recife har vi den sydgående Brasilienströmmen och de ostliga vindarna har en tendens att vrida mot nord när de närmar sig kusten. Det mesta är alltså emot oss, så det gäller att hitta en slug taktik för att kunna följa kusten i nordostlig riktning. Fransmän, som låg bredvid oss när vi anlände den 30 november, hade då just återvänt efter att i fem dagar försökt ta sig norrut, men efter varje kryssben återigen befunnit sig utanför Salvador. Vi vet alltså vad vi har att vänta oss!

 

Atlanten torsdag 24 februari kl 09:10

Vi befinner oss sydost om Salvador. Det faller just nu några droppar regn ur ett moln och solen värmer starkt. Vi gick igår klockan 15:00, avvinkade av Rolf och Jacinta. Vi satte direkt segel, eftersom vi föresatt oss att inte gå för motor. Först gick vi rakt söderut, alltså rakt motsatt riktning mot vårt mål, men ut från kusten enligt planerna. Klockan tolv på natten slog vi och gick nordnordost. Medan jag sov mellan 03:30 och 06:30 hade vinden vridit och vi var nästan tillbaka i Salvador. Nu har vinden helt upphört och vi har gett upp seglingsförsöken tills vidare och går nordost för motor.

 

Salvador måndag 28 februari

Vårt försök att kasta loss från Salvador misslyckades. Efter tre dygns kämpande mot två knops motström, vind från ostnordost och motsträviga vågor fick vi ge upp strax före Aracajú. Plötsligt vägrade motorn starta och för bara segel ansåg vi oss inte ha någon chans att ta oss vidare norrut.

 

Vi fick alltså gå tillbaka till Salvador för segel och med vind och ström i ryggen skjutsade vågorna oss på ett dygn tillbaka till utgångspunkten. Klockan fem på söndag eftermiddag ringde jag till Rolf på Wunderbar. De låg kvar imarinan och de erbjöd oss direkt bogsering. Det var rena turen för de skulle egentligen ha plockat isär motorn, men blivit uppehållna av besök, så det var uppskjutet till nästa dag. Klockan tio kastade vi ankar i Barra, väster om fyrtornet. Vid midnatt kom vi till vår plats i marinan och klockan ett satt vi på Wunderbar med öl och soppa. Jag hade oroat mig mycket på vägen för hur vi skulle ta oss in till Salvador och nu kändes bara en stor lättnad. Det är tur att det finns hjälpsamma vänner!

 

Nästa morgon hade Rolf mekaniker ombord och de tittade även på vår båt. Först trodde de det var batteriet, men när de kom tillbaka på eftermiddagen kunde de konstatera att det kommit in vatten i cylindrarna. Det var ett allvarligt problem, men det tycks inte ha fått några svåra följder. De har fått ut allt vatten och motorn verkar fungera som vanligt igen. Jag har nu hängt upp avgasslangen så den bildar en extra svanhals i motorrummet. På köpet har vi fått goda råd hur vi skall undgå att få ”vattenslag” igen. Vi skall inte stänga av motorn vid stark krängning utan först räta upp båten och låta motorn gå en stund innan vi stänger av den.

 

Nu skall vi avvakta en god väderprognos och sedan ger vi oss av igen. Efter några dagar med trevliga båtgrannar i Salvador är returresan till Aracajú bara en halvt bortglömd episod.

 

Atlanten fredag 11 mars kl 10:20

Vi har passerat São Fransiscoflodens mynning och ligger på hård kryss upp mot Maçeió. Redan kort efter avresan från Salvador fick vi återigen problem med motorn. Den läcker olja och larmet för oljetrycket går när vi startar motorn. Vi försöker nu klara färden med enbart segel. Eftersom vi hela tiden seglar dikt bidevind snurrar vindgeneratorn så bra att vi kan ha kylen på under dagen och topplanternan på natten utan motorladdning. Vi utnyttjar minsta vindkantring för komma uppåt och vår seglade väg syns som ett mycket komplicerat mönster på sjökortet.

 

Atlanten måndag 14 mars kl 13:00

I natt vred vinden och vår kurs blir allt bättre. Vi behöver inte längre kryssa och går nu för styrbords halsar med vinden något för om tvärs. Vi räknar med att komma in till Recife för att laga motorn i morgon bitti. Då har vi seglat i nio dagar från Salvador. Samma sträcka åt andra hållet tog tre dagar. Eftersom vi inte vågar starta motorn utan måste gå in för segel får vi anpassa oss väl till tidvattnet. Troligen får vi göra ett slag utåt i natt för att inte komma fram för tidigt.

 

17:30

Solen går ner nu och det är riktigt svalt i sittbrunnen. Från pentryt kommer ljuva dofter som förebådar en god middag. Vi går en spännande natt och morgon till mötes och hoppas vi skall klara inseglingen till den stora kommersiella hamnen med vår svår¬manövrerade båt.

 

Atlanten torsdag 17 mars kl 16:20

För ett par timmar sedan lämnade vi Recife och seglar norrut igen.

Inseglingen i tisdags morse gick perfekt. I slackvatten vid flod seglade vi in i det första gryningsljuset. Vindens styrka och riktning var precis lagom för att föra oss till Pernambuco Iate Clube, PIC, där vi släppte ner vårt ankare klockan sex på morgonen. Där låg redan Kaj från Södertälje, Rickard från Limhamn, Bosse från Stockholm, Bosse och Elizabeth från Hälsingborg och Dave från Irland. Alltså var fem av sex båtar svenska!

 

Alla är lika hjälpsamma och trevliga. Bosse, med genuin dialekt från stadsdelen Södermalm i Stockholm, kom ut direkt efter ankringen och delade en ”ankerdram” med oss. Rickard bogserade in oss med sin dinge så vi kunde lägga oss utanför Bosses s/y Anna som redan låg inne vid pontonen. Bosse hjälpte oss med lagningen. Det var inte olja utan diesel som läckte. Efter mycket letande hittade han en trasig slang som han bytte ut. Larmet var säkerligen falskt och berodde på korrosion – luftfuktigheten är extrem och ligger på nära 100 procent. Instrumentpanelen har fått ett par extra duschar oljespray och larmet har tystnat.

 

Det var mycket trevligt att ligga vid PIC. Det fläktar från havet och med roddbåtsfärjan är man snabbt inne i centrala Recife. Atmosfären kändes mycket varmare och mjukare än i Salvador. Det tycks stämma som man säger att ju närmare Brasiliens nordöstra hörn man kommer desto gladare och vänligare är människorna.

 

Fortaleza långfredag 25 mars 2005

Vind och ström förde oss på fem dagar runt Brasiliens hörn, med Cabo São Roque, från Recife till Fortaleza. Vi är i Brasiliens femte största stad med över två miljoner invånare. Skyskraporna ligger tätt och från havet såg det ut som om man närmade sig Manhattan i New York. Staden är bra för att göra inköp. Här är stort utbud av det mesta, inte minst hantverksprodukter, och priserna är låga. Men storstadsmiljön är hård och det känns otryggt på många ställen.

 

Vi ligger vid Marina Park Hotel förtöjda med fören mot en ponton bestående av hopfogade kantiga plåtlådor. Aktern hänger i vårt bruceankare. Danfortankaret, som vi lade ut först, draggade så vi fick pumpa dingen och byta ut det. Vågsvallet i marinan är så kraftigt att vi måste ha båten långt från pontonen för att inte riskera att peket slås sönder. För att komma i land använder vi dingen. Den läcker i sömmarna och skall bytas ut vid första tillfälle. Nu får vi ett gratis fotbad varje gång vi tar oss i och ur båten. Elanslutningen fick vi fixa själva genom att koppla in två lösa kablar till plus- och minuspolerna tillsammans med ytterligare fyra båtar. Jordning känner man knappast till i Brasilien.

 

Bristerna vid pontonen kompenseras till viss del av att vi har tillgång till jättehotellets faciliteter med stor poolanläggning, Internet och många restauranter.

 

Vi har nu klarerat ut ur Brasilien, tankat diesel och fyllt en gasflaska. Vi har också varit på den stora Mercado Central och köpt ytterligare några hantverksprodukter innan vi lämnar landet. Nu skall vi bara till Hiper Bom Preço och bunkra mat och dryck innan vi går vidare norrut.

 

Till sist önskar vi alla en GLAD PÅSK från Hiltrud och Lars på Ramnoe.

 

Chaguaramas söndag den 17 april 2005

Klockan är halv elva på kvällen och vi vaggas mjukt där vi ligger vid kaj på Power Boats marina i Chaguaramas, Port of Spain, Trinidad. Efter en mycket god söndagsmiddag med oxkött och sparris skall det bli skönt att så småningom få krypa till kojs. Vi har mycket att göra med båten just nu. I morgon skall den upp på land och följande måndag flyger vi hem för att komma tillbaka igen i slutet på orkansäsongen. Men i eftermiddags tog vi ledigt från allt jobb och kopplade av med en söndags-promenad, vilket gav oss en mycket fin naturupplevelse.

 

Bakom marinorna klättrar djungeln uppför bergsluttningarna. Under Andra världskriget hade amerikanerna flottbas här och vi fann en delvis igenvuxen väg från den tiden. Vi följde den uppför sluttningen och lyssnade på fågelsång och beundrade blommorna och grönskan. Men det roligaste hände på återvägen. Vi hörde hur det prasslade bland träden och såg hur grenarna rörde sig. Vi stannade blick stilla och efter en stund skymtade vi en apa och sedan kom en hel familjegrupp med ett tiotal vrålapor fram ur grenverket. De passerade oss på ett trettiotal meters avstånd och verkade helt oberörda av vår närvaro. Några kastade sig i långa språng mellan träden. Andra promenerade lugnt och sansat på de mer horisontella grenarna, bland annat en hona med en unge hängande under buken.

 

Från Fortaleza seglade vi direkt till Chaguaramas. Det är cirka 2000 sjömil och tog sexton dagar. Ungefär en tredjedel av sträckan fick vi ”gratis” eftersom vi hade medström hela vägen. De resterande två tredjedelarna fick vi jobba för. Fram till Amazonflodens mynning seglade vi i norra Brasiliens regnperiod och hade växlande vindar och många squall med hårda regnbyar. Utanför de tre Guyanas kom vi in i nordostpassaden. I år var vinden nordligare än normalt och vi fick några dygn med åtta till tio sekundmeter i stäven och kraftig motsjö innan vi kunde lägga oss på en västligare kurs utanför Venezuela.

 

På morgonen den 31 mars lämnade vi södra hemisfären och passerade ekvatorn, vilket vi firade med champagnefrukost. Natten till den tolfte april seglade vi genom Galleon’s Passage mellan Trinidad och Tobago och klarerade in i Chaguaramas klockan halv två på dagen.

 

Vi har haft båten ungefär ett och ett halvt år i Brasilien som vi tycker är ett fantastiskt fint land i alla avseenden, både när det gäller människorna och naturen. Det var lätt att segla dit, men betydligt mer krävande att ta sig därifrån. Från Salvador har vi sammanlagt haft 34 delvis hårda segeldygn, men känner oss redan rikt belönade för vår möda och trivs fint på denna vackra ö. Men vi har inte riktigt klarat omställningen. Ibland sätter vi tummen i vädret och skickar iväg ett glatt leende på brasilianskt vis, men tyvärr möts vi då ofta bara av ett trumpet, eller möjligen helt nollställt ansikte.

 

Nu gläder vi oss närmast åt att få komma hem till våra närmaste och till den svenska våren. Och när vi kommer tillbaka till hösten kan vi se fram mot att få utforska allt som är nytt och spännande för oss bland öarna i Små Antillerna.

 

Tillbaka till resedagbok

 

 

Copyright 2015 © Ramnoe

Konsult webdesign Reine Torell